Dansfestival i Frankfurt 1999

Mellan 12-14 november varje år organiserar Reyhan Seward och Jamila Kotsch en stor dansfestival i Bergen Einkheim, strax utanför Frankfurt. Ett jättelikt arrangemang med 50 utställare på 1300 kvadratmeter och ca 40 lärare som håller kurs och ett antal föreställningar. Årets Orienta festival var den 5:e i raden.

Första gången jag träffade Reyhan och Jamila var på festivalen i Åbo -98. Då pratade vi lite om att det aldrig hade varit någon svensk på Orienta. Jag tog informationsmaterial och tänkte väl inte så mycket mer på det. Några månader senare kände jag att det vore kul att åka utomlands och uppträda. Dessutom gick det ut en förfrågan från Reyhan på epost om ingen vore intresserad att komma till Orienta. Jag bestämde mig för att skicka efter ytterligare information om priser o s v. Ett par veckor när jag hade fått all info, bestämde mig. Fredagen den 11 november bar det i väg tillsammans med sambon.

Första dagen

Efter en lugn flygresa och taxi till hotellet var det dags att kolla upp lokaliteterna. Redan samma kväll vi anlände var det en stor show, "Talent Competition Show". Den började först kl. 20 så vi hade lite tid att leta reda på basaren. Efter en hel del promenerande kom vi fram till Stadshalle där basaren skulle vara. Den öppnade dock inte förrän lördag morgon. Vi hittade även en urmysig restaurang. Hungriga som vi var bestämde vi oss för att sätta våra icke-befintliga tyska-kunskaper på prov. Som tur var hade restaurangen precis öppnat för kvällen så servitrisen hade gott om tid för oss. Men det är en annan historia. Vi kom fram till Volkshalle Einkheim i lagom tid för att få biljetter. Det var nästan helt utsålt.

Volkshalle betyder ungefär Folkets Hus och det var som ett ordinärt Folkets Hus. Lila tak och trötta träpanelsväggar, hårda stolar utan dyna och ett plant golv som gjorde det svårt att se. Men de hade gjort en jättefin scen och vilken ljussättning sen. Så det blev en varm och fin stämning ändå. Showen var uppdelad i två avdelningar, en fantasidel och en Kairo style. I fantasi-delen såg vi de mest otroliga kostymer och danser. Det dansades bl.a. till Dead can Dance och Loreena Mckennit. Jag minns särskilt två dansare från fantasidelen. ClauDea från Tutzing, en stor, härlig dam med en otrolig utstrålning som gjorde det mest egyptiska av solon. Hon flöt som vatten mellan de olika stegen, allt med schvung och grace. Hon gjorde två låtar en egyptisk, Warda och en turkisk, det var väl därför hon var placerad i fantasidelen. Annars var hon den mest egyptiska av alla dansöserna.
Den andra dansaren, Deva Matisa från Berlin hade en dräkt med långa ärmar och ben, allt i tight trikå, som gjorde att hon såg ut som ett skogsrå. Jättevackra färger i metalliskt mörkgrönt men hela framsidan var av hudfärgat tyg. Ni vet hur en ekorre ser ut, med vit mage där det sticker fram små tofsar av den röda pälsen. Så såg hennes överdel ut. Det förtog en hel del från hennes glänsande dans. Annars hade hon en otrolig teknik och en varm utstrålning. Det var hon som vann den här avdelningen. Jag har en känsla av att hon kommer att göra succé i Åbo.

Från andra akten minns jag inte så mycket, det var ingen som direkt stod ut. Vann gjorde Amina Romo som jag inte alls minns, skam att säga. Även hon kommer till Åbo i januari 2000. De har alla en väldigt exakt teknik. Jag har aldrig sett så många och så exakta höftsnärtar. Ni som har sett Shaharazade har nog en bild av vad jag menar. Jag tycker det blir lite tråkigt i längden att se nästan samma solo utföras av olika dansare.
Dessutom var jag vid det här laget en smula trött. Som tur var låg hotellet bara 5 minuters promenad från Volkshalle.

Akt 2

Vaknade utvilad till "Min stora dag". I dag skulle tyskarna få prova på Gahwazee i Raqs Sharqi tappning. Efter showen kvällen innan var jag lite osäker på hur det skulle gå. Jag visste till min stora förvåning att min kurs var fullsatt. Reyhan hade kommenterat det på fredagskvällen. Hon berättade att tyskarna oftast vill ha sina kända lärare eller ett känt namn annars får kursen vara. På förmiddagen tog vi en promenad upp till basaren. Jösses! Jag höll på att dåna. Det fanns precis hur mycket som helst att köpa. Thober och badhlas (cabaretdräkter) i alla utföranden och färger. Det verkar som att det är högsta mode att ha en thob som har vissa delar sydda av hudfärgat tyg och gärna med en slinga från nederdelen av klänningen över navlen upp till övre delen av klänningen.

Efter lunch och lite vila var det dags för kursen. Jag hade valt det minsta rummet och då vi var 21 personer blev det lite trångt. Och svettigt. Snabbt kom vi på att om jag stod i mitten med eleverna i en ring runt mig så kunde alla se. Vi dansade och svettades i en glad atmosfär. Det var kul att se dom förändras från fjärilslika varelser till tunga glada zigenarmadammer! Våra två timmar flög iväg.

Nu var det tid att gå till hotellet och fräscha upp sig inför showen. Jag skulle dansa min gahwazee som jag har gjort på en SODA show för något år sen. Vi hade en bra loge till förfogande under hela föreställningen. Orienta bjöd på mackor, frukt och dricka. Det var roligt att se Nadia Hamdi springa omkring i en hudfärgad träningsdräkt med långa ärmar och ben. Alla var ganska nervösa och jag pratade inte med så många, lite grann med Amana från Belgien.

Amaya från New Mexico var huvudstjärna tillsammans med Nadia. De gjorde ett bejublat avslutningsnummer tillsammans och då fick jag förklaringen på varför Nadia hade sin trikådräkt under badhlan, hon gjorde sitt paradnummer. Gick ned i spagat!
Efter föreställningen bjöds det på champagne och som minne fick vi alla en armbandsklocka. Men nu tog orken slut för mig. Det var skönt att ha sambons starka arm som stöd på vägen till hotellet.

Akt 3

Söndagen tillbringades på basaren. Om ni har funderingar på att åka till Orienta är mitt råd att ta med en stor plånbok. Det finns så otroligt mycket roligt att köpa där, allt från de kitschigaste kalendrar till de snyggaste thober. Och jag kan verkligen rekommendera en tripp till Frankfurt, Bergen Einkheim och Orienta.