Nay, känslans instrument

Nay är en kantblåst flöjt som ursprungligen kommer från Iran och centrala Asien. Ett både klassiskt och folkligt instrument. Namnets ursprung kommer från det gamla persiska ordet för vass, i förlängningen, vassflöjt.

Perserna brukar få äran för att ha utformat vassflöjten "nay" och den dubbelpipiga flöjten "dunay". Termen nay används för att beskriva flera olika typer av folkliga flöjter men är även den specifika termen för den flöjt som används i konstnärlig arabisk musik

Ursprung och utseende

För att hitta ursprunget till nay får man gå långt tillbaka i tiden.

På Ashmolean Museum i Oxford kan ett utsökt exemplar av nay beskådas på en ceremoniell skifferpalett daterad ca 3000 f.kr. En nay spelas av en räv för en giraff och en stenbock som dansar. Man har även hittat delar av flöjter, som kan dateras till ca 2450 f.kr., vid utgrävningar av den kungliga begravningsplatsen i Ur i södra Mesopotamien.

Längden på flöjten varierar mycket beroende på vilket land den kommer ifrån och hur den används. Vassflöjten nay kan variera från 20 och ända upp till 80 cm i längd, inte alltid helt rak, och diametern varierar mellan 1.5 och 2.5 cm. Den klassiska egyptiska nay görs av Arundo donax, ett vanligt förekommande vassgräs. Gräset måste i 3 år innan man kan skörda det för tillverkningen av flöjter. Idag görs nay även i bambu och plast Det finns även flöjter som är gjorda i metall shamshal, bluir och qasba för att nämna några. De är då mellan 30-40 cm långa och har ibland ett vinklat munstycke. I Iran är nay ett övervägande klassiskt instrument som är mellan 40-80 cm långt och i Azerbajdzjan är den mellan 60-70 cm och materialet kan variera mellan vass, mässing och koppar.

Spelteknik

En nay har fem eller sex fingerhål som oftast är placerade i två grupper och det är de tre första fingrarna på varje hand som används för att spela. Vissa flöjter har ett tumhål som är vänt för att underlätta spelning av övertoner. När man spelar nay täcker man hålet med hela fingret och inte som normalt med fingertoppen. Den teknik som behövs för att få fram ljud är besvärlig och svår att lära. Det finns två sätt. Den första är att placera nayen på sidan av nästan stängda läppar, det ger låga toner. Den andra är att placera nayen mellan tänderna och att med överläppen täcka över kanten på munstycket, det här producerar de högre tonerna. I båda fallen används rundandning (kinderna används som bälgar när man drar in ny luft genom näsan.) En duktig musiker kan spela 3 oktaver på en nay bara genom att ändra sin fingersättning, huvudets position, sina läppar och hur han kontrollerar sin andning. Normalt är dock att upp till tre nayer används vid klassiska konserter.

Nay idag
Från 1200-talet och framåt blev nay ett viktigt klassiskt instrument. Nay är idag det enda blåsinstrumentet i arabisk konstmusik och det huvudsakliga blåsinstrumentet vid klassiska konserter genom hela den islamiska världen utom Indien.

Nay är huvudinstrumentet inom Sufismen och hos Dervischerna, där den används för att uppnå trance eller extas. Ibn Zaila (död 1048) säger att Ljud skapar ett inflytande på själen på två sätt: ett p.g.a. sin musikaliska struktur (sin fysiska struktur) och den andra p.g.a. sin likhet med själen (sin andliga struktur)

Så för de som vill höra vacker musik med nay är sufi-musik att rekommendera.